”Pissa, drick och stick”

	Malmö högskolas Björn Johnson, docent i socialt arbete på Fakulteten för hälsa och samhälle, mötte Lars Håkan Nilsson (medicinskt ansvarig på Kriminalvården) samt riksdagsledamöterna Christer Engelhardt (S) och Maria Abrahamsson (M).

Det beror främst på var du bor vilken vård du får om du vill få hjälp att sluta med heroin. Vården ser väldigt annorlunda ut på olika ställen – men för den här patientgruppen existerar inget vårdvalsystem. Det var den viktigaste slutsatsen från en studie som gjorts på tio olika vårdenheter i Skåne under april, maj och juni i år.
Studien presenterades av statsvetaren Björn Johnson, docent i socialt arbete på Malmö högskolas fakultet för hälsa och samhälle, samt Leili Laanemets och Johan Nordgren från Lunds universitet.

Samma riktlinjer men olika tolkningar och definitioner
– Vi har velat ta reda på vad Socialstyrelsens riktlinjer innebär i praktiken: upprättar man verkligen en vårdplan i samråd med patienten? frågade Björn Johnson.
Skillnaderna i hur vården ser ut beror på många faktorer. Storstäderna har satsat på större program, ibland med mindre enheter som erbjuder extra stöd till patientgrupper i behov av större insatser. På mindre orter har man oftast inte lika stora resurser. Personalens inställning skiftar. Vissa program har ett mer aktivt samarbete med socialtjänsten än andra. En del har slagsida mot att bara dela ut medicin och inte mycket mer – ”Pissa, drick och stick” som en av de intervjuade uttryckte det. Andra har en mer integrerad psykosocial verksamhet med psykologsamtal, aktiviteter, frukostmöten. Man har också olika definitioner av sidomissbruk: hur mycket och hur länge får man ta andra mediciner, till exempel sömntabletter?

– Stora vårdprogram gör att man som patient riskerar att försvinna, konstaterade projektassistenten Johan Nordgren som varit med och utfört studien.
– Samtidigt är det så mycket lättare att bygga ut verksamheten där det redan finns ett vårdprogram, eftersom fenomenet ”not in my back-yard” gör att motståndet är stort mot att öppna nya mottagningar på nya platser, sa Björn Johnson.

Behov matchas inte mot vård
Men det händer mycket och det ser betydligt annorlunda ut idag än för fem år sedan, konstaterade forskarna.
– Narkomanvården idag kan liknas vid ett smörgåsbord, om man gör en snäll tolkning. Problemet är att det är svårt att matcha innehållet i vården mot patienternas behov. Det som styr mest är var man bor. Bor man på en ort där socialtjänsten inte har så utbyggd verksamhet i sitt samarbete med vården, så kan man ha oturen att inte få något psykosocialt stöd alls.
– Vården av den här patientgruppen behöver ha den enskilda människan som utgångspunkt, sa Leili Laanemets.

Christer Engelhardt (S) hänvisade till Gerhard Larssons missbruksutredning:
– Det är glädjande att Gerhard Larsson förespråkar en kortning av väntetiden till 30 dagar. Det är en gedingen utredning med många förslag, och det känns viktigt vi får en bredare politisk samsyn för att komma till rätta med den, över blockgränsen.
Björn Johnson inflikade:
– I Danmark har man en vårdgaranti på 14 dagar medan man i Västra Götalandsregionen kan få vänta i flera år. När det handlar om en patientgrupp som begår brott under den tiden finns det många skäl att verkligen försöka korta väntetiderna.

”Jag hör vad ni har presenterat idag”
Maria Abrahamsson (M) lekte med tanken på att patienter som mött på motstånd och direkta avsteg från Socialstyrelsens riktlinjer skulle driva sina ärenden i Europadomstolen.
– Det är ju Maria Larsson (KD) som har de här frågorna på sitt bord. Jag kan inte säga att jag känner mig så särskilt bekväm med det. Men jag hör vad ni har presenterat idag och kommer att ta med mig delar av det inte minst på det rent mänskliga planet, även om jag kanske kommer att få ta stryk för det.
Deltog i debatten på plats gjorde även Mikael Johansson, ordförande för Brukarföreningen Skåne och mångårig metadonpatient, Lars Håkan Nilsson, medicinskt ansvarig på Kriminalvården samt Johan Kakko, forskare och författare.