Utskrift från Malmö högskolas webbplats www.mah.se

Nu görs ett omtag på Niagara

2017-03-17

LOKALER. På ett öppet möte för medarbetare som arbetar i Niagara tog Kerstin Tham ett nytt steg för att skapa en hållbar arbetsmiljö i huset. Hon initierade en ny process, ett omtag där hon öppnar upp för mer blandade miljöer.

I onsdags höll rektor Kerstin Tham ett öppet möte för att presentera och diskutera en process för hur högskolan ska skapa en hållbar arbetsmiljö i Niagara. Kerstin Thams utgångpunkt var målbilden ”varierade miljöer, ändamålsenliga lokaler och en god arbetsmiljö. Lokalerna ska uppmuntra till närvaro, kommunikation och samarbete och förmedla ett starkt budskap, till medarbetare, studenter och besökare om högskolans verksamhet och dess kärnvärden.” Målet togs fram i det arbete som Sandra Jönsson, prefekt för Urbana studier, var projektledare för, som handlade om att utveckla Niagara som arbetsplats.

– Tyvärr har det visat sig att det finns en stor diskrepans mellan målbilden och medarbetarnas upplevelse av arbetsmiljön, sade Kerstin Tham.

Kerstin Tham hänvisade också till den förra internrevisorns granskning av Niagaraprojektet där det framgick att Niagarabygget var framgångsrikt som byggprojekt betraktat, men att styrningen av planeringsprocessen inte var tillfredsställande. Enligt granskningen behandlades verksamhetsfrågorna för sent i planeringsprocessen och företrädarna för den akademiska verksamheten blev inte tillräckligt involverade. Det saknades även stöd från HR.

– Det finns fortfarande mer utbredda arbetsmiljöproblem som inte är lätta att lösa, och det finns individuella behov som inte kan tillgodoses, sade Kerstin Tham.

Ett omtag behövs

– Vi behöver därför ta ett omtag och högskolans styrelse har givit mig och övriga ledningen sitt stöd att göra de förändringar som behövs för att skapa en hållbar arbetsmiljö i Niagara som tar sin utgångpunkt från verksamhetens behov och identitet, sade Kerstin Tham.

Ett omtag innebär att öppna upp för mer blandade miljöer och ta fram möjliga scenarios, som också kan innehålla egna arbetsplatser och ett fåtal enskilda arbetsrum som medarbetare kan boka för längre perioder eller ha som egna arbetsrum om det t ex finns särskilda individuella behov utifrån arbetetsuppgifternas karaktär, menade Kerstin Tham.

”Sandra-listan”

Sandra Jönsson, prefekt på Urbana studier, berättade om Teknik och samhälles och Kultur och samhälles utvecklingsprojekt som hon höll i och arbetade med tillsammans med de övriga prefekterna med start förra våren.

– Vi gjorde en nulägesanalys och en behovsanalys och skapade en målbild för vår arbetsmiljö. Det handlade mycket om hygienfaktorer, sådant som är grundläggande för att kunna utföra sitt arbete, vilket är olika för olika institutioner. En del har blivit åtgärdat, en del är kvar, en del är så nytt att vi inte har hunnit prova det än. Det är stor skillnad i nivåerna på åtgärder, att skapa en ateljévåning på plan fem för K3 jämfört med att sätta upp en anslagstavla. Det finns fortfarande frågor om belysning och ventilation, som ingår i byggprojektets ”garantiärenden” och som också påverkar hur vi kan jobba med de här frågorna. Alla de här delarna måste vi få ihop och det är ganska komplexa frågor.

–  Vi som inte jobbar i byggnad, beställning och upphandling tror att det här ska kunna gå ganska snabbt, men det är superlånga processer, sade Sandra Jönsson.  

Det framgick att flera av de fel som kvarstår, av typen överhörning i smårum och problem med lampor och gardiner, är frågor som ingår i de ”garantiärenden” som Malmö högskola driver mot Akademiska hus.

– Det är en fastighetsägare som vi driver krav mot, där de inte uppfyller våra krav. Det är en juridisk process som vi tyvärr inte kan hantera snabbare, sade högskolans fastighetschef Birgitta Wickman.

Missnöje med process och ledning

Tuija Muhonen, professor i arbetsvetenskap, berättade kort om de tre största arbetsmiljöproblemen enligt den arbetsmiljöundersökning som hon, Hanne Berthelsen och Josefin Björk genomförde ett år efter flytten till Niagara. Ett stort problem var missnöje med ledningen och hur processen med Niagara skötts, ett annat gällde synpunkter på själva lokalerna, som att det är svårt att koncentrera sig, och det tredje problemet handlade om den psykosociala miljön, att medarbetare ger upp och börjar arbeta mer hemifrån vilket skapar en negativ spiral när det gäller gemenskapen på arbetsplatsen.

Kommentarer efter presentationen

  • Om processen. Hur ska den nya processen gå till och hur kan den bli bättre än den förra? Det var tydligt att ledningen ville ha öppna lösningar, det blev styrande. Det behöver finnas kommunikationsmöjligheter åtminstone på ämnesgruppsnivån, inte bara prefektnivå. Viktigt att också gå tillbaka och se på vad som kom fram i workshoppar. Annat som pågick samtidigt minskade förtroendet för ledningen – beslut som fattades brådskande om neddragningar och minskad forskningstid.
  • Identitetsfrågor. För många, inte minst när man jobbar som kunskapsbärare, är skrivbordet symboliskt viktigt och man behöver ha mer material omkring sig än just det man arbetar med för stunden. En universitetsbyggnad ska signalera akademi redan i entrén.
  • Det finns arbetsgrupper som har varit ovanligt mycket sjuka sedan flytten till Niagara, tänk på materialvalen.
  • Glöm inte medarbetare som undervisar i Orkanen men har sin hemvist i Niagara.

Arbetet framåt

Högskolans nya HR-chef Charlotta Ankarlilja kommer att att vara en av dem som har ett övergripande ansvar, men i övrigt är inte processen klar.

På frågan vad ledningen kan ta med sig från internrevisionens granskning svarade förvaltningschef Susanne Wallmark:

– Vi tog inte tillräcklig hänsyn till att det handlar om att förändra sätt att arbeta, projektet styrdes som ett byggprojekt. I det fortsatta arbetet skulle vi kunna använda den projektmodell som vi har tagit fram senare.

Högskolans nuvarande internrevisor Staffan Ivarsson poängterade att det är mycket som behöver bli annorlunda i den kommande processen, framför allt behövs en total dialog.

Birgitta Wickman svarade bland annat på frågan om hur högskolan ska kunna växa inom och utanför Niagara, när vi samtidigt har brist på lokaler:

– Om vi ska växa måste vi flytta ut en pusselbit. Nu är vi 600 personer i Niagara, ska vi bygga egna rum behöver vi också flytta ut verksamhet. Vi letar efter alla förhyrningar som finns i området, och så småningom behöver vi bygga på kårhusets tomt. Även studenterna vill bli fler i huset. När vi fick besparingskrav på oss i slutet av projektet var det mycket studentmöbler som försvann, vi behöver fler och riktiga bord och stolar.

Text: Johanna Svensson